Torsdag och ledig på det. Härligt! Igår blev Thindra via dagis intervjuad av en tidning om hur det är att vara barn och att växa upp i Kullavik. Det togs även en bild till artikeln och Thindra själv var mycket förväntansfull inför hela grejen. Som förälder var jag glad för hennes skull. Annars bjöd gårdagen endast på ett kvällspass på jobbet och sedan hem för att fortsätta mitt DH-maraton. Jag har aldrig tidigare hängt med i hypen och inte sett ett endaste avsnitt men av någon anledning så fick jag för mig att jag skulle prova på att se serien från början. Nu har jag några få avsnitt kvar av säsong 1 och jag är helt fast! (Och kär i Mike.) Tittandet lär fortsätta ikväll när barnen har lagt sig, det har blivit som en helig rutin för mig. Älskar att ha en serie eller en bra bok att följa, det är så härligt att ha en annan värld att träda in i emellanåt. Annars på dagens agenda står lite handlning, tillagning av någon god middag och kanske baka, skicka några mejl, plocka i ordning och framför allt leka med barnen. I dag är vädret ganska snällt mot oss så en stund på lekplatsen får det bli. Annars tycker jag att det är skönt att inte ha för mycket planerat när man är ledig sådär mitt i veckan. Då är det väldigt skönt att bara ta dagen som den kommer!

På Facebook är alla gravida nu. Eller ja, väldigt många. Detsamma gäller i bloggvärlden. Överallt är det bebismagar, ultraljudsbilder samt krämpor och glädjeämnen. Att vara gravid är grejen. Och på något sätt så kan jag nästan känna mig utanför. Jag har två barn men det känns som att det var så längesedan som jag var med om detta. Faktum är att jag till och med har svårt att minnas hur det kändes att vara gravid och nästan än mindre hur det är att ha en liten bebis att amma och liknande. Det känns så otroligt långt borta för mig. Jag saknar dock egentligen inte bebistiden så mycket, jag tycker det är skönt nu när barnen är äldre. När man kan göra mer saker och de fungerar lite mer självgående. Men jag kan nog se detta som en liten baksida av att ha fått barn ung. Man hade ingen att dela sina graviditet med på samma sätt, när jag var gravid så var jag ensam om det. Och nu ser jag alla vänner stötta varandra och prata om sina bebisar och bebisar i allmänhet hela dagarna. Men det unnar jag dom, det verkar kul! Att vara gravid samtidigt som sina vänner. Kul dessutom för barnen sedan. Och egentligen ska man ju inte misströsta. Det är kul att allt fler i min ålder får barn för även om inte våra barn kan leka de närmsta åren så kommer ju ålderskillnaden vara mindea när de växt på sig lite och då finns det utrymma för sådant då. Så även om jag aldrig kommer att kunna dela någon gravid och bebistid med mina vänner så kommer våra barn förhoppningsvis att kunna leka med varandra ändå. Och kanske innebär dessa graviditeter att jag får tillbaka vänner som en gång försvann då jag blev gravid. Då jag blev mamma medan andra fortsatte vara tonåringar. Barn är livets största gåva. De skulle bara veta vad mycket underbart som ligger framför dom!

Min största passion i livet är doftljus, särskilt de från Yankee candle. (Nåja, intresse, hobby eller liknande.Jag älskar ljus helt enkelt! ) Once you go Yankee you nerver go back liksom. Idag fick jag således hem två ljus som jag beställt via bästa affären för detta ändamål. Och jag blev jättenöjd med dofterna! Har i för sig aldrig blivit besviken men ändå. Åkte också en sväng till Rusta för tråkshopping à la tvättmedel och liknande. Men fyndade där ett par snygga kuddar, Missioni-inspired men betydligt billigare. Dagens tips, det med! Nu blir det homemade thaigryta till middag, stark mat ska ju vara bra för att förebygga förkylningar har jag hört! Om inte annat så är det gott.  

Ny blogg och nya möjligheter. Lika bra att skriva på en gång. Idag är det måndag och jag är ledig, fantastiskt skönt med tanke på min förkylning. Jag brukar sällan bli sjuk men den här hösten och vintern har jag haft otur och drabbast av både magsjuka och nu denna förkylning med feber och hosta. Men det kunde varit värre och nu mår jag bättre. Så imorgon blir det jobb och allting är således back to normal igen. Och just den här veckan är inte mig emot om den rullar på, gärna i rask takt. Jag jobbar min andra helg på raken och dessutom är det sista veckan i januari. Bara det blir februari så känns det som att man är ett steg närmare våren, i den här kylan får man greppa efter halmstrån. Men allt är inte dåligt och tråkigt bara för att det är vinter, det finns ju mycket bra och roligt som ligger framför också. Det gäller bara att man kan fokusera på det. Fast det jag tänker fokusera allra mest på är att bli frisk, eller i alla fall föröska att läka ut den här förkylningen så mycket jag kan under dagen. Jag vet inte om jag tror så mycket på husmorstips men de lindrar lika bra som de flesta receptfria läkemedel tycker jag. (Även om Alvedon just idag varit oslagbart!) Man mår okej en stund. Nej, allra bäst tror jag det blir av att bara vara hemma. Gå runt i tofflor och mysa och pysa. Och så kan man ju starta en ny blogg också, då blir man genast gladare!

Och eftersom jag är en människa som sällan är sjuk så känns det nu lite lustogt att första inlägget här ska få handla om just sjukdomar. Jag tror jag får skifta fokus nu. Så får att återgå till längtan till våren och allt som hör den till så kan vi tala om värdet av att beskära sina orkideer. Ja, så tantig är jag. Tidigare så slängde jag alltid mina orkideer när de blivit vissna, tråkiga och trötta. Men så lärde min svärmor mig hur man skulle skära och greja för att det skulle komma tillbaka igen. Så stod jag där en dag med nerklippta pinnar i stora blomkrukor och tyckte att dte såg alldeles för hesmkt ut. Alternativt förjävligt. Men med visst tålamod och visst svodande i mitt estetiska hjärta så har nu en av orkideerna vaknat till liv! Ett allldeles fint och fräscht skott i grönaste grönt håller på att växa sig längre och längre i rasande fart. Som en blixt från klar himmel! För en människa som mig, som egentligen inte alls har gröna fingarar, så kan detta likställas vid ett mirkel. Så låt detta bli dagens tips: Beskär era orkideer när ni håller på att ge upp hoppet om dom. Kanske kommer de att blomma igen? Då känner man sig som ett barn på julafton. Och ens eventuella förkylning som hör årstiden till lindras med ens. Kanske ett nytt husmorstips?